Så är sitter jag och ska snart till jobbet. Vaknade för tredje dagen i rad INNAN klockan ringde, dvs jag är stressad. Som fan.

Jag drömmer om semesterschema, jag tänker semesterschema, äter semesterschema, dricker semesterschema, jag ÄR semesterschema.

Igår ringde en tjej som jag, efter att ha pratat med i tre minuter minst, kom på att hon var en helt annan person. Bad så hemskt mycket om ursäkt, kände mig apdum.

Till mitt försvar så måste jag ju säga att jag har nu hunnit träffa en miljon människor på arbetsintervjuer och jag kan omöjligt veta vem: “hej, kommer du ihåg mig vi träffades förra veckan, jag heter “sveriges vanligaste svenska tjejnamn”? är.

Och jag var ju inte på mitt kontor heller just då, så jag kunde inte gräva fram just den här tjejens underlag..

Men det ordnade sitt till slut, för hon kunde jobba hela sommaren. You’re hired!

Nu behöver jag “bara” tre till. Dags att gå till jobbet.